Sånt här gillar jag.
En mystisk trappa på ett ställe där inga trappor egentligen ser ut att behövas.
Uppenbart behövdes de en gång i tiden, men för hur länge sedan, och varför? Min fantasi går genast igång.
(Den första bilden är uppenbart inte tagen på samma dag som följande bilder.)
Ännu bättre blir det av att jag inte sett trapporna tidigare. Även om jag passerat stället många gånger, så har förmodligen den otippade placeringen gjort att jag inte insett att det fanns något annat än en bergsknalle där. Och alltid när jag får syn på trappor som jag inte riktigt vet vart de leder, så får jag en obetvinglig lust att klättra upp för dem.
Väl uppe konstaterar jag att den lilla avsatsen som syns under all sly aldrig varit stor nog att ha varit för ett hus, men det hindrar inte mig från önska att så varit fallet. För vad är mer romantiskt än en liten stuga bland grå klippor?
Trapporna fortsatte uppåt, och jag hade förmodligen följt de täckta, lite förskjutna trappstegen hela vägen upp om det inte hade varit för de taggiga buskarna. Lika mycket som jag gillar spännande trappor, så ogillar jag att riva mig.
Givetvis vet jag att om jag hade klättrat upp till krönet hade jag befunnit mig på någons tomt. Jag hade sett något förlägen ut, och jag hade skyndat mig ner samma väg jag kom från. Den här gången fick det räcka att de passerande bilarna fick se mig smyga runt bland trappor och avsatser som inte använts på ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar