7 december 2010

Centrum och Museiparken. Förmiddag.

Sådan är jag

Då har tydligen Fastighetsägarna och SOM-institutet undersökt hurdan jag, Uddevallabon, är. Resultatet redovisades i Bohusläningen idag. Kortversionen är: "En kulturintresserad person som gärna umgås med sina grannar. Men som inte är nöjd med sina politiker".

Det verkar stämma ganska bra. Dock umgås jag gärna så lite som möjligt med mina grannar, så det kan vi stryka helt tycker jag. Då återstår bara "en kulturintresserad person som inte är nöjd med sina politiker". Tja, varför inte?

Men det där om att Uddevallabon hellre väljer att se sig som bohusläning än som uddevallabo, det stämmer helt enkelt inte.

Uddevalla - staden med själ

En tid sedan råkade jag i samtal med en grupp människor som visade sig ha kopplingar till Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. Vi hamnade i en diskussion om städerna och deras historiska karaktär, och som avslutning på det hela knuffade jag ett "Men alla vet ju att Uddevalla är bäst". Punkt.

Men nej, det var inte alls punkt där. Plötsligt undrade mina vänner vad det var för bra med Uddevalla. "Ni har ju ingenting! Inget varv, ingen högskola och halva sjukhuset flyttade till NÄL. Säg nu vad det är som är så bra med Uddevalla". Jag måste erkänna att jag blev ställd några sekunder. Aldrig hade jag tänkt mig att det där skulle vara anledningar till varför Uddevalla inte kunde vara bäst.

"Vi har själ" svarade jag till slut. Det fick avsluta diskussionen, men jag gick fundersam därifrån. Uddevalla är hem för mig. Jag har aldrig önskat mig bort härifrån. Men jag vet att alla inte tänker som jag. Många flyttar långt bort så fort de får tillfälle. Det verkar vara enklare att se allt det som saknas snarare än allt det som faktiskt finns.

Min ambition med bloggen är att visa Uddevalla ur mina ögon. Det är ett Uddevalla som är den bästa staden, brister och skavanker till trots.