Södra Lövåsvägen är magisk. Joggarna som lyssnar på musik, eller som springer förbi med något härjat i blicken håller kanske inte med mig, men de verkar å andra sidan inte heller vara ute efter att se någon som helst magi i vardagen just då.
Koltrastar, blåmesar, talgoxar, bofinkar, rödhakar, duvor, svalor... Jag kan se, och höra, någon eller några av dem varje gång jag går där, och det gör mig alltid upprymd. Det räcker för att jag ska se det som en magisk oas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar