Varför gör man så här?

Så här ser många centrala gångbanor ut i dessa dagar. Jag undrar mest varför. Är det för att cyklisterna som vaknat av vårsolen inte ska klaga på grusiga vägar? Eller är det nån sorts gardering mot eventuella nya snöfall?

Nyborstade gator brukar vara ett trevligt vårtecken, så jag antar att det här är ett tecken på att våren nästan är här.

2011-10-02

Ofta tar jag bilder som av olika anledningar inte kommer upp på bloggen. De här är några sådana. Men nu är de här. Bättre sent än aldrig?

 

Parken utan namn (?)

Välkomna till parken som jag inte har någon aning om vad den heter. Den ligger vid Lilla Torgets busshållplats, på andra sidan vägen från Agnebergsgymnasiets parkeringsplats. Det är inte mycket till park egentligen. Den består i stort sett av två (möjligen tre) bänkar, en gräsmatta och en plantering. Det är en liten park. En liten grön plätt intill en vältrafikerad väg.

Som man kan se i översta bilden har det en gång funnits något som fungerat som stenlagd stig genom gräsmattan mot bänkarna. Jag vet inte om stigen någonsin gått ända fram, men nu kommer man bara någon meter in innan gräsmattan tar vid. Gräs är visserligen trevligt, men det känns fel att klampa ut i det när man ser att det kommer upp knoppar där man tänkte gå.

Närheten till busshållplats får mig att undra om resenärer som kommit alldeles för tidigt någonsin väljer att sätta sig på bänkarna i parken en stund. Det finns kanske inte mycket att vila ögonen på (såvida man inte har en svaghet för parkeringsplatser eller järnvägskorsningar), men åtminstone kan man vila fötterna, och så slipper man blockera trottoaren.

Parken ligger mot en fond av typisk bergsknalle. Eftersom parken dessutom får en hel del solsken (på soliga dagar) så tänker jag mig att det blir ganska varmt och behagligt intill berget redan tidigt på våren. Det är väl också därför vårblommor trivs så bra där.

I Tekniska kontorets servicedeklaration kan man läsa att de garanterar att "parker i centrala delar i kommunen är välskötta och attraktiva". Det betyder att den här parken ska tas om hand, precis som de större, mer ambitiösa, parkerna vi har i vår stad. Dock kommer jag inte ifrån känslan att det inte lagts särskilt mycket krut på den här, varken när den planerades eller i underhållet. Till exempel har asfalten på gatan gått sönder alldeles vid ingången till parken (som kan ses på bilden nedan), vilket innebär att eventuella rullstolar eller rollatorer skulle behöva forcera hålet för att ens komma in. Men å andra sidan, om man vill rulla sina hjul över gräs (alternativ finns ju inte) så kanske man även uppskattar lite off-road-känsla på vägen dit?

Parken är begåvad med (till synes) en rabatt, men då är det också en rejäl sådan. Häcken är av mini-varianten, men likväl viktig för att skilja parken från gatan. För är det inte häcken som gör det till en park, och inte bara en kommunal gräsmatta?

Vårkänslor från veckan som gått - del 2

Vårkänslor från veckan som gått - del 1

Politiker, lärare, barn

Våra skolpolitiker tycker att det nog är bäst om skolbarn får lära sig skriva med pennor redan när de börjar skolan.

Tydligen kan man numera diskutera självklarheter i de politiska nämnderna och ändå få det se ut som man uträttat något.

Dagens vuxna lärde sig läsa och skriva på det gamla vanliga sättet. Varför utgå från att dagens barn behöver extra hjälpmedel? Är det inte dags att inse att våra barn inte har mer eller fler inlärningsproblem än någon annan haft? Är det inte dags att inse att vi behandlar våra barn fel?

Den som vill veta hur det står till med ungdomens skrivkunskaper kan leta upp valfri blogg som handlar om "vardag, skola och kompisar", skriven av en 14-åring.

Men imorn e det stallet ska rida ut med Sofie efter skolan :) kommer bli kul tar med kameran blir nog lite bilder :) men nu sitter jag här och äter äpple gott och kollar på tv kanske fixar bloggen. Behör en ny header så kommentera gärna om ni vill göra en skicka dom bilderna jag vill ha till den i så fall. Något liknande den jag har nu samma stil typ men berättar mer till den så komentera gärna om ni vill göra den.

(Jag tänker inte länka till inlägget, för ingen behöver veta exakt vem som skrivit detta. Och varför skulle ni klippa och klistra för att söka i valfri sökmotor? Det finns många andra bloggar ni kan läsa, om ni vill forska mer om detta sorgliga fenomen.)

Låt mig också påminna om att detta är skrivet med elektroniskt hjälpmedel, och av någon som får antas gilla att uttrycka sig med ord/skriva/blogga.

Inget kan övertyga mig om att problemet ligger i bristen på pengar, datorer och pekplattor i skolan.

Tillskott i stadsbilden

En tid sedan begåvades centrum med nya reklamskyltar på lyktstolparna. De är större än de gamla, och numera bär de även budskapet "Hjärtat i Bohuslän" - för det är ju det Uddevalla ska föreställa.

Jag undrar hur effektiva sådan här reklam är. Jag undrar också hur man tänkte när man valde att sätta upp reklambudskap avsedda för bilister, högt upp i luften. (Eller är det bara jag som inte gillar tanken på att våra redan ofokuserade bilister spanar upp på reklam istället för att hålla ögonen på vägen?)

I vilket fall, jag hoppas de nya skyltarna gör sitt för att bidra med utvecklingen av centrum, kommunens välmående, och befästandet av en ny, positiva bild av Uddevalla. För det är väl därför vi har dem?

Uddevallakalaset

Jag läser att Fjordfestivalen dött och ersätts med Uddevallakalaset i år. Man lovar ett allsidigt program med familjeinriktning. (Fast i all ärlighetens namn, borde man inte säga att det är barninriktning? En familj består ju av vuxna och ungdomar också, och hoppborgen och ansiktsmålningen brukar inte vara tänkta för dessa åldersgrupper.)

Jag ser med spänning fram emot att se hur namnbytet också möjliggör förnyelse i form av innehåll.

Ett hav av parkeringsplatser

Jag stod på Lidls parkering och funderade på bristen på parkeringsplatser i centrum. Jag blev inte direkt övertygad om att det verkade vara någon brist.

 

(Bilderna är från 14e december, 2011)

Symbolvärdet av ett torg

Som ni kanske (inte) minns, skrev jag ett tag sedan om parkeringen på Kungstorget, och om hur bilisterna mer eller mindre tagit över den delen av centrum. Jag skrev bland annat att jag tycker det vore hög tid att utvärdera resultatet av förändringarna vid torget, och jag lovade att jag skulle återkomma i saken för att förklara varför jag inte gillar bilar på torget.

För om parkeringen och biltrafiken runt torget inte tillför betydande summor i köpmännens kassor, så finns det få goda anledningar till att låta bilarna fortsätta ockupera torget (anledningen 'avleda trafiken vid rusningstrafik' håller fortfarande inte i mina ögon).

Den enskilde bilistens bekvämlighet struntar jag nämligen fullkomligt i.

Kungstorget beskylls ofta för att stå tom och oanvänd, och med all rätt; oftast är den ganska tom och oanvänd. Göteborg har också ett sånt torg (Gustav Adolfs torg), dock utan att någon tvunget vill förvandla det till en parkering.

Det finns givetvis andra städer i Sverige där politiker bråkar om huruvida det ska vara parkering på torgen eller inte. Till exempel avslogs ett förslag på parkering i Nybro, trots argument som att "människan är lat" och att enda andra alternativet till gynnad centrumhandeln vore att flytta Systembolaget till torget.

I Ängelholm valde man också bilfritt, trots att deras torg redan kallades "Döda torget", och i Eslöv tog de bort parkering från ett torg efter tio år, och gjorde ny (tillfällig) parkering på ett annat torg efter protester.

Förutom uppenbara anledningar som att varje bil är ett möjligt dödsredskap, och att ett 'levande' centrum rimligtvis borde prioritera människor snarare än bilar, så skulle jag vilja påminna om värdet i symboler.

Det är till exempel en aktuell idé att stadshuset borde flyttas från det avlägsna Blåkulla lite närmare centrum. Bilden av att våra styrande män och kvinnor sitter långt från folket och (bokstavligt talat!) tittar ner på Uddevalla är inte den bästa bilden vi kan ha.

På samma sätt resonerar jag kring Kungstorget. Torg anses (fortfarande) vara stadens naturliga centrum. Det är där man kan samlas i massor vid evenemang och manifestationer. Det är där vi ställer vår julgran varje år. Men istället för att julgranen - symbolen för jul, d.v.s värme, gemenskap och fest - får stå mitt i det rum som från gamla tider enkom varit till för människorna, så får den numera stå alldeles intill en trist parkering.

Jag tycker det är sorgligt att vi ställer bilar - kalla, tomma, ihåliga ting - i vår stads hjärta. Det är sorgligt att den starkaste symbolen vi har för handel, möten och en levande stad har reducerats till en parkering för folk som inte orkar gå några tio meter. Då ser jag heller ett dött, öde torg. Det skulle i alla fall betyda att det fortfarande fanns möjlighet att blåsa liv i det. Som det är nu signalerar man bara uppgivenhet; att man helt enkelt inte kan tänka sig något bättre.

Skat-kalas

Strömfallet och Hasselbacken

"Vi tyckte oss ha kommit till själva Venedig..."

I Uddevalla stads historia av Sten Kristansson läste jag om Carl von Linnés besök i Uddevalla, 17 juli 1746 (band II s. 244, 246):

Bommen vid Uddevalla var om aftonen tillsluten. Den flöt på vattnet till skapnaden som en sparryttare. Han öppnades, och vi seglade in igenom en stor och djup flod, som gick genom hela staden. På sidorna var den uppmurad med stora stenmurar, som ömse sidor uppehöllo de största träbyggningar, utur vilka genom muren voro nedgångar med stentrappor ifrån själva husen, så att man immediate (= direkt) kunde stiga ifrån förstugan neder till vattnet eller båten. Vi tyckte oss ha kommit till själva Venedig, då vi kommo till Uddevalla.

Natten kom oss till vila i Uddevalla efter sex mils sjöresa från Marstrand.

Uddevalla stad är tämligen stor, utsträckt i väster och öster på bägge sidor av en stor och stilla flytande flod, där han går ut i havet genom en lång fjord. Husen äro som i Göteborg stora träbyggningar, besynnerligen (= särskilt) åt västra sidan av staden. De äro mestadels betäckta med tegeltak, försedda med sköna fönster, beslagna med bräder, överstrukna med rött och målade med blå eller vita knutar.

Husen hava mellan fönsterlufterna ej någon horisontell flo (= lager, varv) av timmerstockar efter det sätt, som allmänt hos oss är antaget, utan perpendikulärt inhuggna stockar, vilka göra, att väggen mellan fönsterlufterna aldrig får bukt eller ger sig ut. Detta kan dock inte brukas, där husen ej beslås med med bräder, ty det skulle eljes allt för mycket skämma utseendet. Husens höjd, tjärande och nära ställning till varandra sätta staden i största fara för eldsvåda, som, en gång uppkommen, svårligen vid en sådan byggnad kan hämmas, ehuru städerna härigenom bliva mycket täcka, lätta och angenäma att bebo.

Jag gillar att Bäveån var stor och djup. Jag undrar hur dessa hus med trappor ner till vattnet klarade sig när det blev ovanligt högt vattenstånd. Jag gillar att Uddevalla stad beskrivs som tämligen stor. Jag gillar att fönstren är sköna, och jag gillar att uddevallaborna byggt sina fönster annorlunda, men smartare.

Jag undrar om några av "byggningarna" stod kvar när staden brann ner, 60 år senare.

Politikerna har inget att göra

Kommunfullmäktigemötet, som skulle ha hållits 8:e februari, är inställt på grund av att det finns för få ärenden att behandla. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Så det finns en regel som säger att fullmäktige inte behöver samlas om mötet riskerar bli kort? Varför? Vem tjänar på det? (Förutom politikerna själva.)

"Det är väl ingen vits att hålla ett möte om man ändå inte har något att prata om", kanske man kan tycka. Det tycker jag också oftast, men till ett fullmäktigemöte kommer de män och kvinnor som styr Uddevalla. Att de inte skulle ha något att prata om är oroväckande.

Även om det är ett ynka ärende om en trasig bänk, ta itu med det, om inte annat så för att visa på en vilja att ta ert ansvar och på respekt för uppdraget. Om ni inte vill åka hem direkt efteråt så kan ni ju stanna en stund och prata sinsemellan, utan att behöva vänta på er tur i talarlistan. Ni kan prata om hur ni ska konkretisera visionerna ni formulerat. Ni kan bolla idéer över partigränser. Ni kan prata med de ledamöter ni inte pratat med så mycket tidigare. Ni kanske till och med skulle ha tid att prata med några medborgare.

Jag tycker Uddevalla och uddevallaborna är värda åtminstone det.

Men för all del. Mötet är inställt. Sitt några timmar extra på Facebook. Jobba övertid. Ät middag med frugan. Uddevalla får vänta till 14:e mars.

Snöplogar

Jag gillar kullerstenar. De är fina. Inte nog med det; de är fortfarande fina efter att någon grävt upp hela gatan (jämför fula 'lappar' av svart asfalt på annars åldrat grå vägar).

Där jag bor är det kullerstenar på gatan. När det snöat kommer snöplogen tidigt på morgonen/mitt i natten. När snöplogen skrapar över kullerstenarna låter det rejält, speciellt eftersom det ekar bra mellan husen också. Det är svårt att inte vakna av (o)ljudet.

Jag klagar inte. Även jag inser att snön måste röjas så att folk och varutransporter kommer fram utan onödigt stora problem. Dessutom brukar snöplogens framfart signalera att det snöat, och det gillar jag.

Däremot undrar jag hur plogförarna känner sig. Är de medvetna om att de väcker hela hus? Får de dåligt samvete, eller anser de att de förtjänar allas eviga tack? (Lönen verkar dock vara tack nog...) Är de kanske till och med sadister, som medvetet kör fram och tillbaka... fram och tillbaka... flera gånger?

Hur som helst, det har snöat i natt. Jippi!