30 december 2011

Adjö, 2011

I morgon klockan 17 är det än en gång dags för de kommunala fyrverkerierna i Museiparken.

Det är bara några få år sedan som jag för första gången gick dit för att se spektaklet, och jag ångrade genast att jag inte gått dit alla tidigare år. Det var, kort sagt, fantastiskt.

Visst, det smäller högt (så högt att det ibland känns som om levern dallrar), och det är lite läskigt med exploderande raketer, men det är också otroligt vackert och storslaget. Så om du aldrig har sett fyrverkerierna tidigare, se till att inte missa dem i år. Det är trots allt något man inte ser varje dag i dessa trakter.

Jag önskar alla ett gott nytt år!

28 december 2011

Mysbelysning?


På tal om julbelysning så har Uddevallahem satt upp någon sorts belysning på fasaden till deras huvudkontor. Jag applåderar initiativet, men tycker att det ser lite malplacerat ut. Ljuset var blått först, men blev sedan rött lagom till jul.

(Förresten vet jag inte om det ens är julbelysning eller något permanent. Jag hoppas på det senare, mest av princip.)


27 december 2011

Mamma, jag vill!


Uddevalla satsade verkligen på julbelysning i år, men det är trist att det knappast var tal om ett äkta engagemang från någons sida. Än så länge har jag inte sett en enda gång att samtlig julbelysning i centrum skulle ha fungerat felfritt - alltså - att alla lampor lyst samtidigt.

Ta träden på södra delen av Norra Drottninggatan, till exempel. Jag hade hoppats att de söndriga lamporna skulle åtgärdas innan julhandeln kom igång, men tydligen var det ingen som orkade ända dit. Det hade kunnat bli fint om bara någon ansträngt sig lite, men istället får vi leva med en skamfläck som skvallrar om handlingsförlamning och inkompetens. Rätt typiskt Uddevalla?


Jag känner mig ändå som ett gnälligt barn när jag ser mig omkring och tankarna mal runt i huvudet: Varför? Varför fungerar det inte? Varför ser det ut så här? Hur svårt kan det vara? Vem har inte gjort sitt jobb? Jag vill inte att det ska se trasigt ut! Varför är det så här? Varför?!

26 december 2011

En stad i Kalles våld?


Jag har alltid hört att Sverige står still under Kalle Anka på julafton. Jag har aldrig haft anledning att ifrågasätta detta påstående eftersom jag nog aldrig varit utomhus vid den tiden på julafton. Allting ändrades dock i år. I år gick jag ut på stan klockan 15, den heliga Kalle Anka-tiden.

Det som genast slår mig är att allt är ungefär som vanligt. Det går människor på gatorna och bilar susar förbi på vägarna. Några tobaks- och godisaffärer har öppet, ungdomar äter på MacDonald's, barnfamiljer är ute på promenad och stadsbussarna vajar i svängarna. Vilken besvikelse! Jag hade föreställt mig en öde, nästan spöklik stad, men det jag fick var ett helt vanligt, helglugnt Uddevalla.


Dock upptäckte jag några subtila skillnader när jag aktivt letade efter dem. Visst fanns det ovanligt få bilar på vägarna och parkeringarna, och visst tog några av centrums näringsidkare tillfället i akt att (nöjes)köra på Kungsgatan. Dessutom var det under några korta sekunder faktiskt tyst på Kungsgatan. Självklart inte mitt-ute-i-en-snötäckt-skog-öronbedövande-tyst, men ganska tyst. Tillräckligt tyst för att vara ovanligt.


Jag hittade en blogg vars syfte är att identifiera och analysera oskrivna, svenska, kulturella koder, och läste där om Kalle-timmen:


Det är ju ingen hemlis att alla människor inte firar jul, men även om de inte gör det så har de knappast lust att hänga ute på stan när i princip inget är öppet. I alla fall tänker jag mig att det är så. I Uddevalla såg jag både invandrare och svenskar, och kan inte säga att den ena gruppen skulle ha varit större än den andra.


Enligt den här undersökningen gjord av Comhem bryr sig 15% av befolkningen inte ett dugg om Kalle Anka, och det är bara 50% som anser Kalle Anka vara det bästa julprogrammet någonsin. Däremot är det 79% som inte vill ta bort Kalle, vilket innebär att 29% av svenska folket gärna vill ha kvar tv-program som de anser vara dåliga i tablån (om det gäller hela året eller bara julafton förtäljer inte undersökningen).

Det är också bara 40% som säger att de måste få titta på tv på julafton. Det är inte så mycket. Jag kan alltså sluta mig till att mediernas Kalle-propaganda verkar onödigt överdriven. Kalle Anka har inte (längre?) svenska folket i sitt grepp. Vi är faktiskt fria. Tack och lov.


24 december 2011

God Jul!

Julförberedelserna visade sig ta mer tid och energi än jag trodde att de skulle göra, men nu är julen här, och snart är året dessutom slut.

Men det kommer ju senare.

Just nu vill jag bara önska alla en riktigt god jul.

18 december 2011

Så nära men ändå så långt borta

I går väntade jag två timmar i Trollhättan på en buss tillbaka till Uddevalla. Två timmar. I Trollhättan. Det är inte ens första gången något liknande händer. Förra gången var det på en vardag, mitt i en vanlig vecka.

I går var det visserligen lördag och eftermiddag, och när det väl blev dags för bussen att åka så var den inte ens halvfull. Ingen vits att ha tätare turer när ingen ändå åker med dem, eller hur? Nej, så klart inte, men det är inte heller någon vits att förvänta sig att fler resenärer ska vilja ta bussen när det inte finns bussar att ta.

För övrigt kanske jag kan glädja någon med att Trollhättans centrum faktiskt var mer dött än vårt eget.

15 december 2011

BJÖRKLÖVET och jag

Det finns ett lustigt reklamblad som smyger sig in i brevlådan trots böner om "ej reklam": Björklövet Uddevalla. Jag förstår inte varför just den trillar in när all annan oadresserad reklam lyckas filtreras bort, men jag antar att det finns en bra anledning till det också.

Å andra sidan, om den inte dök upp med jämna mellanrum skulle jag inte kunna titta i den och förundras över innehållet. Annonser och reklam från diverse handlare och företagare förstår jag helt och hållet - det är ju meningen med det hela - det är resten av innehållet som sticker ut.

Visst, recept på julgodis och pastej kan vara trevligt, och kanske får inslaget av recept någon enstaka läsare att glömma att det är ett annonsblad de bläddrar i, snarare än ett livsstilsmagasin, men jag kan inte låta bli att undra varför. Recepten ligger inte ens nära annonser om råvaror eller annat ätbart.

Men det är inte ens recepten som är det konstigaste. Sammanfattningen över "SVTs julkalendrar -1982 - 93" är det konstigaste. Jag inbillar mig att det är en följetong i Björklövet, att de redan täckt åren fram till 1981 och att resten kommer nästa gång, annars blir det alldeles för bisarrt. Sammanfattningen är inte ens en originaltext, skriven av en hängiven julkalenderdiggare på Björklövets kontor. Det är kopierat från SVT. Så vad är meningen med det? Intresserade behöver knappast förlita sig på Björklövet för att få tag på informationen.

Veckans upplaga av Björklövet innehåller också en berättelse om en dams relation till jultomten, eller TOMTEN, som hon envisas med att kalla honom (förmodligen för att uttrycka sin enorma kärlek och respekt för tomten, men som i mitt huvud endast blir ett högljutt dånande). Hon gör det väldigt tydligt att hon älskar jultomten mer än hennes barn och barnbarn gör, och att hennes vuxne son tagit på sig ansvaret de senaste åren att bjuda in en person ur deras bekantskapskrets för att klä ut sig till jultomte och överraska dem på julafton.

Inte nog med det; hon lämnar också en "julgåva" till oss läsare, nämligen frågan huruvida hon lyckats lista ut vilka bekanta det var som klätt ut sig. Ja, ni läste rätt. Det verkar som att vi - läsarna av Björklövet - förväntas finna någon sorts njutning av att inte veta om den här, för oss, vilt främmande kvinnan lyckats lista ut vilka personer som besökt hennes hem utklädd till tomte julen 2009, respektive 2010.

Det kan inte bara vara jag som tycker det här är lite... märkligt.

11 december 2011

Gammaldags jultorg - andra dagen


Än en dag av gammaldags jultorg. Lite bättre väder, lite mer folk.

Som alltid när det är evenemang i centrum blev jag besviken på att arrangörerna, i sin iver att locka barnfamiljer, glömmer bort att även vi vuxna gillar att ha trevligt (som inte kräver att vi betalar för det...). Till exempel häst med vagn. Den är den till för barn och möjligen nån förälder. Men vad ska en sån som jag göra? Jag har inga barn jag kan använda som alibi för att få tillträde till detta exklusiva barn-nöje.

Jag är inte dum. Jag förstår ju hur det är tänkt (locka småbarnsföräldrar, som har mer eller mindre dåligt samvete för hur lite de umgås med barnen under vardagarna*, genom att erbjuda roliga aktiviteter för barnen, så kommer föräldrarna köpa något i gengäld), men det hindrar inte mig från att tycka att det är trist. Vuxna förväntas konsumera för att ha en givande dag på det gammaldags jultorget.









* Nej, förlåt, nu var jag onödigt elak.

10 december 2011

Gammaldags jultorg


Förutom enorma mängder vatten, var det också gammaldags jultorg i centrum i dag. Det är det för övrigt i morgon också.



Översvämning i Badhusparken


Tydligen har det varit en rejäl översvämning i centrum under natten och morgonen, men senare på morgonen hade vattnet dragit sig tillbaka. Då låg endast Badhusparken och närliggande områden fortfarande under vatten.






06 december 2011

Bilarnas centrum

Jag ska vara ärlig. Det stör mig att det är parkering på Kungstorget, och det stör mig att bilar får köra på Torggatan och Trädgårdsgatan. Därför ville jag ta reda på hur det kommer sig att det ser ut på detta sätt.

I ett Övergripande styrnings- och planeringsdokument för 2010 lyckades jag (på sidan 8) hitta ett uppdrag för Tekniska nämnden att klara av, under perioden 2007-2010, som heter just: "Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum".

Vad var det som gjorde att ett sånt här uppdrag ens kom upp? Var det för att centrum ansågs dött och handlarna ville kunna konkurrera med Torp? Det brukar nämligen heta så när det gäller centrumutvecklingen, men om någon har förslag på hur frågan om den begränsade "tillgängligheten till Uddevalla centrum" kom upp, så välkomnar jag dem alla.

Kungstorget och närliggande sidogator öppnades sedan för biltrafik och parkering i oktober 2007, enligt den här artikeln i Bohusläningen. Där sägs också att det varit ett vallöfte att genomföra det här, så tydligen är det många som ser fördelarna med det. Nu blev det också tydligt för mig att "tillgänglighet till centrum" hela tiden, underförstått, har betytt "tillgänglighet till centrum för bilister".

I Nämndernas inrapportering av uppdrag i strategisk plan och flerårsplan, delår augusti 2011, kan man läsa en sammanfattning av slutfört uppdrag (s. 14):

Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum
En omläggning av trafik och parkeringar kring torgområdet har genomförts för ökad tillgänglighet till
centrum. Biltrafik är tillåten på Torggatan och Trädgårdsgatan. Ett antal parkeringsplatser har
upprättats på Kungstorget. Parkeringsutredning kring centrumparkeringar har genomförts och
avrapporteras i nämnden. Ny parkeringsreglering är inför i centrum. Uppdraget är slutrapporterat och
godkänt i kommunstyrelsen 2011-05-25.

Det var alltså precis hit kommunen ville komma. 16 parkeringsplatser (som försvinner varje gång de faktiskt skulle behövas och komma kunder till nytta, det vill säga, vid stora evenemang på torget), biltrafik tvärs över Kungsgatan på inte mindre än två ställen, och nån parkeringsreglering som jag inte har någon aning om vad det syftar på, men som i vilket fall inte gjort parkerare glada (eftersom det fortfarande gnälls om allt möjligt).

Ursäkta mig en stund medan jag gråter.

Fyra år har gått sedan större delen av uppdraget var klart. Det kanske är dags att utvärdera resultatet? Anses centrum mer tillgängligt nu? Vilken effekt har handlarna märkt, och vilka handlare är det som har gynnats mest? Har Torp märkt en minskning av kunder som resultat av detta?

Jag vill veta om det är försvarbart att bibehålla den försämrade säkerheten för fotgängare - vilket det ju är. För om det inte blivit tydliga, positiva, effekter för centrums samtliga invånare och besökare av den här förändringen, så tycker jag att kommunen ska vrida tillbaka klockan ett steg.

Exakt varför jag inte gillar de här förändringarna, och varför jag så gärna vill ha ett människovänligt, bilfritt torg med bilfria sidogator återkommer jag till i nästa inlägg.

03 december 2011

Svar till okänd ungdom med lapp på stan

Lappen har funnits runt om på stan de senaste veckorna.
Kära L,

Vi har alla förväntningar på oss av olika slag. Att ungdomar förväntas agera som vuxna är dock en halvsanning. En ungdom kommer undan med så otroligt mycket mer än vad en vuxen gör, men det vet du inte nu. Inte än.

Du har rätt i att ni fortfarande är barn. Därför kommer ni också undan med att vara lite barnsliga och omogna då och då. Samtidigt vill era föräldrar att ni ska börja tänka längre än näsan sträcker sig och bli ansvarstagande vuxna.

En annan sak som ökar förväntningarna på er är faktiskt ni själva. Vissa ungdomar har fasligt bråttom att bli vuxna. De vill inte bli sedda som barn; de vill flytta till egen lägenhet, gå på krogen, resa jorden runt och förlova sig. De som har bråttom förstör för er som vill ta det lugnt. Ibland är det tvärtom, men det vet du säkert redan.

Säkert vet du också att dina lärare en gång i tiden var ungdomar. De gick också på högstadiet och i gymnasiet och tvingades läsa alla de där ämnena samtidigt. De kanske inte alltid minns hur det var, men de vet att de varit i samma situation, och de vet att de klarade av det. Därför vet de också att du och dina vänner kommer att klara av det, om ni bara hittar motivationen.

Många tycker att det är lärarna som ska motivera eleverna. Alla lärare lyckas inte med det. Det är ofta ett hårt slag för dem. På sätt och vis har de ju misslyckats med sitt jobb när det händer. Ingen vill misslyckas, så de gör allt för att ni ska komma igång. Vissa lärare fuskar till och med; sätter godkänt fast det egentligen inte alls var det. Då ser det i alla fall ut på pappret som att de lyckats. Andra lärare orkar inte bry sig ifall ni lär er något eller inte. Det är ju i slutändan bara ert eget problem.

Det där med att hota er med 'F' om ni inte lämnar in saker i tid; jag har två förklaringar till varför lärare väljer att ljuga för er. Det första är att lärarna vill förbereda er på arbetslivet - oavsett om ni hamnar på McDonald's eller drömjobbet, så vet de att man måste hålla tider och deadlines på jobbet. Det går liksom inte att komma med sin offert en vecka senare, eller sminka fotomodellen sen när man orkar, nån gång i morgon kanske. Det handlar om att kunna ta ansvar för sina tilldelade uppgifter och planera sin tid.

Den andra förklaringen är att lärarna själva vill kunna planera sin tid och ta ansvar för sina uppgifter. De är trots allt på jobbet, och det är vad som krävs av dem. De vill kunna ta bunten med inlämnade uppgifter på fredag så att de kan börja jobba med dem och bli klara med alla samtidigt. Om Pelle, Tina, Niklas och Robert kommer med sina uppgifter på måndag och tisdag och onsdag eller till och med nästa månad, ja, då kan läraren inte arbeta effektivt. Du vet säkert själv hur det är när uppgifter blir hängande efter en och det bara kommer mer och mer saker man måste göra. Det är jobbigt, oavsett om man är lärare eller elev.

För tro inte att dina lärares jobb enbart består av det som du ser att de gör i klassrummet. O nej. Det finns mängder med saker de behöver göra. Faktum är att de har så många uppgifter över sig att de måste ta hem jobbet jämt och ständigt. Era uppgifter ligger förmodligen på lärarnas köksbord, soffor och sängar regelbundet. Att jobba som lärare är överlag ett otacksamt jobb. Inte blir man rik på det heller.

Du skriver att du är helt beroende av dina klasskompisar för att få stöd, både med skolan och med livet i övrigt. Jag tycker att du är lyckligt lottad. Det finns nämligen de som inte har några kompisar alls. Du kan säkert gissa vilka de är i din skola. Ibland har man dock fel; ibland är den som man trodde var ensam inte alls så ensam utanför skolan, men ofta har man nog ändå rätt.

Du verkar ha haft livsbanan utstakad: grundskola - gymnasiet - universitet - jobb. Jag tänker nu berätta något för dig som många inte vill berätta för ungdomar: jobb kan du få utan utbildning. Det viktiga är arbetslivserfarenhet och/eller kontakter. Om du vill ha jobb efter studenten, skaffa jobb redan nu. Visste du att ungdomar som vänt hamburgare på helgerna har större chans att få jobb efter studenten än de studenter som "bara" har högsta betyg? Och visste du att den största chansen att få jobb får man om man har ett nätverk av kontakter? Det är det första de tipsar om på arbetsförmedlingen: "Känner du någon som kan hjälpa dig att komma in på ett företag?".

Om studier på universitet är det du drömmer om så underlättar höga slutbetyg från gymnasiet helt enkelt för att man slipper vänta på att komma in där man önskar. Däremot stämmer det att ni gör bäst i att veta vad ni vill jobba med redan på gymnasiet i de fall ni vill ha praktiska yrken. Kock, servitör, bilmontör, elektriker, hästskötare... Kurserna, praktiken och erfarenheten kan vara svåra att få på annat håll efteråt. Tyvärr.

Varför tror du att alla vill in i ekorrhjulet? Du nämner själv att hjulet är tryggt, och jag tror att du har alldeles rätt i det. Har du märkt vad som händer om någon inte passar in i ramarna, om någon inte är normal? Ja, du hör ju. Ingen vill vara onormal, för det betyder att man hamnar utanför.Vissa personer tar det här på större allvar än andra. Vissa vill vara utanför, för de har insett att det är först när man är utanför som det inte längre är läskigt att hamna där.

Det kanske är svårt att tro, men vuxna vill inte att fösa bort dig från dina drömmar. De kanske önskar att dina drömmar skulle se ut lite mer som deras drömmar gör, men det betyder inte att de alltid försöker förstöra för dig. Föräldrar kan vara dumma, men ofta skärper de sig om man visar att man kan ta ansvar för sig själv och jobba för att nå sina drömmar.

Roligt att höra att du hade en underbar sommar med dina vänner. Återigen, du är lyckligt lottad. Du och dina vänner verkar ha fått en riktig tankeställare, och det är bra. Tankeställare är roliga och jobbiga på samma gång. Ni tror att alla har Volvo, villa och vovve, men så är det faktiskt inte. Jag vågar till och med påstå att många av dem som har det önskar att de inte hade det. Många hoppar på ekorrhjulet utan att vara medvetna om det förrän långt senare, när det är för sent.

Det är inte heller alla som har familj vid 30. Faktiskt blir det allt vanligare att man väljer bort familj för att man vill göra samma saker som ni ville göra, fast mycket längre, resten av livet. Vad är en familj förresten? Kan tre vuxna killar vara en familj? Måste det finnas ett barn i en familj?

Jag är glad och stolt över att du insett hur konstigt du och dina vänner tänkte, men det är nu det svåra börjar. Du måste "walk the talk". Du vet att du inte vill hamna i ekorrhjulet, så se till att du inte gör det heller.

Känner du alla personer i Uddevalla? Vad är det som hindrar dig från att träffa nya människor här istället för i Göteborg en onsdag? Jo, det är ramarna. "Men de är inte den sortens människor jag vill träffa", kanske du säger, för att du inte tycker att du har något gemensamt med dem. Vi bygger alla våra egna ramar, och det är dina ramar som fått dig att tro att det bara går att umgås med en viss sorts person (helst någon så lik dig själv som möjligt?).

Är enda hindret för din tågluff verkligen att skolan bara beviljar 5 dagar ledigt? Vi kommer inte ifrån att du är lyckligt lottad. Andra ungdomar har problem att finansiera sina resor, och ytterligare andra lyckas aldrig få ihop tillräckligt med pengar. Men allt det här vet du väl; att det finns de som har det mycket sämre än vad du har, och således inte ens vågar tänka på att försöka ta sig ur ekorrhjulet. Varför har vissa folk det dåligt ställt förresten?

Det är tragiskt att vi i Sverige i dag väljer att medicinera våra ungdomar istället för att försöka lära dem hur man ska hantera sina problem på annat sätt. Över huvud taget råder det grav övermedicinering i vårt land. På äldreboendena proppas vår äldre fulla med medel för att de ska hålla sig lugna och vara lättare att ta hand om. Då handlar det inte om aggressiva personer, utan om vanliga gubbar och gummor som annars skulle vilja gå ut och röra på sig då och då, eller helt enkelt göra något annat än titta på tv hela dagen.

Faktiskt är det inte bara unga och äldre som får medicin i onödan. Många väljer det frivilligt. Sömnmedel och antidepressiva medel är givna alternativ för många nuförtiden. Det är lättare att ta medicin än ändra sättet man lever på. Samma sak med självmord. För många är det lättare att ta livet av sig än att ändra på livet man lever. Ramarna; normerna och reglerna, är så starka att många inte ser ett liv utanför dem: anpassa sig eller dö. Men det finns alternativ. Många alternativ. Som tur är har du och dina vänner redan insett det, och det glädjer mig att du försöker få andra medvetna om vad det är för krafter som faktiskt styr våra liv, ibland åt ett håll vi aldrig ville gå.

Jag hejar på dig.

Ta hand om dig.

02 december 2011

Året var tjugohundratio...

Av en slump hittade jag två videor på Youtube, båda från 20:e februari, 2010.



Jag blir glad av sånt här.

01 december 2011

Julbelysningen betygsatt


Trogna läsare minns kanske att jag verkligen såg fram emot att få se Uddevalla centrums nya julbelysning, och att jag senare även var på invigningen. Dock har jag egentligen inte sagt vad jag tycker om de nya ljusen, och jag har inte heller sagt om de nådde upp till mina, ärligt talat rätt höga, förväntningar. Det tänker jag ändra på nu genom att betygsätta de olika delarna av belysningen.

Kungsgatans girlanger - 8/10


Jag är kluven. Å ena sidan är de nya girlangerna bättre än jag tänkt mig, och definitivt hundra gånger bättre än den förra belysningen, men det är ändå något som saknas för att jag ska tycka att det är en klockren fullpoängare. Kanske är jag fortfarande bara ovan, eller så är jag omöjlig att få nöjd. Jag får fundera vidare och återkomma med en bättre motivering.

Träden på Norra Drottninggatan - 9/10


Det är ingen hemlighet att jag fullkomligt älskar de belysta träden på Norra Drottninggatan (helst skulle jag vilja ha ljus i dem året runt), men jag måste ge dem minus för att underhållet av dem inte sköts som förväntat. När man tidigare i höstas beskar träden närmast Bäveån, lämnade man söndriga ljusslingorna hängande i trassel från de avkapade grenarna. Jag är mycket besviken över detta, men hoppas fortfarande på att någon kommer att åtgärda detta snart.

Girlangerna på Norra Drottninggatan - 7/10


Tillsammans med träden känns de lite inklämda och malplacerade. Det faktum att de inte heller hänger helt i linje med varandra förstärker bara känslan av att de hängts upp på en höft. Dock kan jag uppskatta ett överdåd av lampor, och viljan att skapa en enhetlig profil genom centrums mest besökta gator ska premieras.

Gallionen - 10/10


Hundratusenmiljoner poäng! Ett alldeles underbart guldregn, på alldeles rätt plats. Hallmans hörna är annars mycket mörk, men när den lyses upp av den närliggande fasaden av smålampor så blir ljuset helt rätt för att mysometern ska slå i topp. Även belysningen längs Gallionens östra sida är godkänd.

Sidogatornas belysning - 9/10


Att dekorera sidogatorna är ett enormt steg mot ett vidgat centrum, och när man gör det så här, så kan det bara bli bra. Klassiskt och enkelt, men samtidigt tillfredsställande för guldregnsdiggare.

Norra Hamngatans belysning - 4/10


Det här är ett lustigt inslag. Vad de faktiskt föreställer råder det delade meningar om bland de jag pratat med. Ett upp-och-ner vänt segel, en kavajficka, en kometsvans som det regnar glitter från, eller den vanligaste teorin: en glasstrut med lite glass kvar i. Kommunen menar att det är ljusflaggor, men oavsett vad man tycker att de föreställer, så anser jag att den vita överdelen distraherar mer än den attraherar. Det är ett alldeles för kraftigt ljus, vilket gör att mysfaktorn dyker direkt. Den bistra sanningen är att jag hade klarat mig minst lika bra utan den här belysningen, som egentligen inte tillför något.

Broarnas röda bollar - 6/10


Det var svårt att inte ha några förväntningar på detta tillskott i stadsbilden. Jag hade önskat mig ett faktiskt sken (tänk trafikens rödljus), inte bara en lysande boll. De är lite lustiga, men inte mycket mer. Plus för att man gett broarna extra mycket kärlek i år.

Broarnas hängande lampor - 10/10


Det här blev väldigt vackert. Det är pråligt och det reflekteras i vattnet. Mer önskar jag mig inte.

Träden på Kungstorget - 8/10


Jag gillar faktiskt ljusnäten trots att de ibland sitter lite snett, och trots att det hade varit snyggare om näten varit större, så att de kunde täcka mer av träden. De ramar in torget, lyser upp och gör mysigt. Med andra ord: de gör sitt jobb.

Julgranen - 7/10


Sist, men inte minst, granen. Jag kan inte bli imponerad av den trots att den i egenskap av stort träd mitt på torget borde göra mig överlycklig. Jag har nog aldrig blivit riktigt imponerad av stans största julgran. Kanske är det för att belysningen alltid ser fjuttig ut på den. Inga andra dekorationer är det på den heller. Dessutom (jag minns inte om det alltid varit så), stjärnan i toppen är vänd åt fel håll (i mitt tycke). När man kommer upp till torget längs Kungsgatan ser man bara stjärnans kortsida. Och är inte granen lite lik en majskolv?

Poäng för helheten - 8/10

Efter avancerad räkning kommer jag fram till att det sammanlagda betyget för centrums nya julbelysning blir 8 av 10. Mycket väl godkänt skulle jag vilja säga, och det är ungefär så det känns att promenera omkring i stan. Mycket är fint, men det finns några grejer som gör en lite besviken. Jag är mycket väl medveten om att jag inte tagit upp all belysning som finns, men förhoppningsvis får jag anledning att ta upp dem vid ett senare tillfälle. När vi fått några decimeter snö till exempel.