31 mars 2011

Om ingenting. Eller kanske om någonting och lite till

Jag vet inte hur många krönikor och kåserier jag läst som handlar om hur skribenten inte kan komma på något roligt att skriva om, så de skriver om hur de sitter med det blanka pappret/dokumentet framför sig och ångestsvettas.

Jag svettas inte. Kanske för att min inkomst inte är beroende av att jag skriver den här texten. Kanske för att lägenheten den här vintern varit ovanligt, och ibland outhärdligt, kall, och så även nu. Jag vet inte om jag ska skylla på Uddevallahem eller på mig själv, så jag nöjer mig med att konstatera att jag frusit en hel del. Men, det är inte så farligt tycker jag. Inte dagtid. Värst är det på natten, om det blir så kallt att man inte kan sova. Det är hemskt. Man tror inte att det ska kunna hända inomhus, i en (relativt) modern lägenhet där inga system eller ledningar är sönder.

Men ändå.

Idag har jag inget uppslag till bloggen. Eller snarare, det jag skulle behöva göra för att kunna genomföra mina uppslag och presentera dem, har jag ingen ork till just idag. Därför delar jag istället med mig några bilder som är ungefär lika upphetsande som jag känner mig: de stympade träden som alltid gör mig lika ledsen, en slemmig grus- och lerstig, kala buskar och gult gräs...
Bäveån
Hanssonska bron
Norra Hamngatan
Men trots allt är det fortfarande vackert med reflektioner i vattnet, till och med i brunt Bäveå-vatten. Och de grå molnen som tumlade fram över himlen släppte bara några timmar senare ifrån sig ett sagolikt vackert snöfall. Och vem imponeras inte av hur högt upp på fasaden taggarna sitter? De måste ha burit dit en stege. Eller hyrt in en jätte. Med tanke på de omöjliga platser som jag ser taggar på ibland så är jätte-alternativet det enda logiska. Och kanske är det också meningen? En utmaning. Något att vara stolt över. Imponerande är det i vilket fall.

Och plötsligt känner jag mig lite mer upplyft. Tack Uddevalla.

30 mars 2011

"Lågor"

Det här är kanske mest en påminnelse till mig själv, men det är nu drygt fem veckor kvar till sista inlämningsdagen för kommunens bokprojekt Lågor.

För den som inte vet vad det handlar om kan jag meddela att ambitionen med projektet är att samla in texter från personer som bor i Uddevalla, eller som på något sätt handlar om Uddevalla. Samma sorts projekt pågår i Fyrbodals kommuner. All information finns här.

Jag tycker att Lågor är ett fantastiskt intressant projekt. I och med att alla sorters texter välkomnas så kommer innehållet verkligen att representera det invånarna vill skriva om. En bättre dokumentation över nutida uddevallabor och Uddevalla får man nog leta efter.

Jag ser fram emot att få läsa boken, så uddevallabor och Uddevalla-kännare, se till att den blir rolig, spännande, rörande, upprörande, men kanske framför allt, innerlig och unik. Självklart lovar jag att också dra mitt strå till Uddevalla-stacken.

29 mars 2011

Uddevallavädret just nu

Idag har jag lärt mig mycket nytt. Bland annat att det finns en väderstation i Uddevalla som drivs av Mattssongruppen, och att (en del av) detta Mattssongruppen ligger på en adress som är Gustaf Mattssons väg. Gustaf Mattssons väg? Aldrig hört talas om! Och den syns inte på kartan. Det är bara Mattssongruppen som har den adressen. Kungligt.

Men tillbaka till väderstationen. Placeringen innebär att den mäter förhållandena i centrum. Alla som bott till exempel norrut i Uddevalla vet att det kan skilja flera grader mellan centrumtemperatur och, faktiskt till och med, Elsebergstemperatur. Men jag antar att det är sådant folket får lära sig att anpassa sig efter. Vi kan ju inte ha väderstationer på varenda kulle i stan.

Väderstationens hemsida hittar ni här. Där kan man se hur vädret är just nu. Ungefär.

28 mars 2011

Axel Lundqvist Jernhandel





Och så fick slutligen jag också se en glimt av Axel Lundqvist Jernhandels storhet. Det är rätt fascinerande; när jag såg den gamla skylten (eller om man ska kalla det fasaden) så kändes det genast som att den hörde hemma där. Det var inte främmande; det kändes hemtrevligt.

Å andra sidan kan jag aldrig se gamla, fallfärdiga hus som fula. Inte ens nu. Inte ens den misshandlade Jernhandeln. Den är vacker, för den mister sin själ allra sist.



Jag erkänner att jag nog aldrig brytt mig om att ta mig in bakom det förhatliga planket, men synen som mötte mig nu var betagande: många och vackra fönster, och en sinnrik arkitektur som lämnar de flesta nybyggen i bakvattnet.

Planket är borta!




Jag vet inte om man faktiskt kunnat komma upp i de övre våningarna, men jag önskar att jag hade testat. Jag önskar att jag varit modigare och gått in. Varför? Kanske för att få se ens en endaste gång det som kommer att försvinna. Kanske för att lindra en allmän känsla av frustration inför det faktum att det finns så många gamla och vackra byggnader som jag aldrig kommer att ha anledning eller möjlighet att sätta min fot i.*



Den hårda vinden fick flagor av allehanda byggnadsmaterial att virvla runt som snöflingor omkring mig. De täckte displayen på min kamera på bara några sekunder. Jag kände mig dramatisk när jag borstade av dem med min tumme och tyckte att det var som om de ville berätta mig något. "Viskningar som bär halvt bortglömda minnen" tänkte jag med värkande hjärta innan jag åter lyfte kameran för att ta fler bilder.



Jag kan inte förklara min kärlek för det här huset på något annat sätt än att det har för mig blivit en symbol för alla andra gamla hus i Uddevalla som redan rivits, och som kommer att rivas även i framtiden. Sådan systematisk exploatering av byggnaden som lett till att Jernhandeln nu rivs borde inte få finnas. Det borde finnas något kommunen kan göra om fastighetsägare inte sköter sig, speciellt när fastigheten, och därmed också det eventuella gapet som blir kvar efter en rivning, ligger mitt i vad som ska föreställa stadens paradgata.


*Att knacka på hos folk och företag bara för att be om att få se sig runt lite skulle nog mötas med misstanke, därför skulle jag önska att Uddevalla kunde anordna med öppet-hus ibland i några utvalda byggnader. Ungefär som man gör årligen i Toronto. Det är en dröm.

27 mars 2011

Ett plötsligt möte

Glad i hågen spankulerade jag fram på Stora Hellevigsgatan när jag plötsligt fick en chock. Jag tyckte mig se en halv katt ligga på trottoaren intill husväggen. Sedan insåg jag att det var en hel katt, men att den var halvvägs in i väggen. När jag närmade mig drog katten in sig i hålet. Jag stannade till och den tittade skeptiskt på mig, som om den inte förstod varför jag helt enkelt inte bara gick förbi. Vi betraktade varandra en kort stund som kändes mycket längre. Snart insåg katten att jag inte tänkte fortsätta gå, så hon började spana runt igen. Plötsligt dundrade en regionalbuss förbi på Asplundsgatan bara några meter bort, och katten skrämdes in i hålet. Vårt möte tog därmed slut, och jag fortsatte framåt medan jag önskade att jag också hade ett hål att dra in mig i.




Rådhuset får nya kläder

Rådhusets fasader kommer att piffas till under våren och större delen av sommaren. Allt enligt skylten.



25 mars 2011

Undersökning: apoteken

Fluorsköljen.
Min tandläkare vill att jag ska skölja tänderna med fluor minst en gång om dagen. Därför gör jag det. Och därför bestämde jag mig för att ta reda på vilket av centrums tre olika apotek som är bäst (läs: billigast) att köpa fluorskölj i. För att få ytterligare en variabel i min prisundersökning inkluderade jag även tandtråd.

Bilderna på produkterna jag var ute efter har jag lånat utan tillstånd från apoteket.se, där man kan beställa deras apoteksvaror online. Jag bestämde mig för att även inkludera online-apoteket i min lilla undersökning (dock räknar jag inte med frakten som tillkommer där).

Tandtråden.
Resultatet blev att fluorsköljen kostade lika mycket, det vill säga 87.50 kr, på samtliga apotek, förutom Apotek Hjärtat där den kostade 89.50 kr.

Tandtråden gick att köpa för antingen 57 kr på Medstop Lejonet och DocMorris, eller för 59 kr på Apotek Hjärtat och apoteket.se.

Och vad innebär då detta i praktiken? Jo, att man i bästa fall inte förlorar något på att välja ett apotek över ett annat, såvida man inte går till Apotek Hjärtat som verkar lite dyrare än de andra.

DocMorris på Kungsgatan.
Medstop Lejonet på Västerlånggatan.
 Det är inget nytt att apoteken i stort sett håller samma priser, och därmed uteblir också den utlovade priskonkurrensen. I april 2010 förväntades priserna börja falla inom ett halvår. I november samma år, det vill säga ett halvår senare, hade priserna ännu inte förändrats särskilt mycket, men inom ett halvår förväntas det bli ändring på det. Det börjar bli dags, för det börjar lukta skandal.

Apotek Hjärtat i Gallionen.

24 mars 2011

Strålande vårdag!

Uddevalla centrum visade upp sig i riktig vårskrud idag. Solen lockade fram glada människor och (relativt) lättklädda ungdomar, dragspelsmusik flöt över gatorna och sopmaskinerna bearbetade flera månaders grus och skräp.

Dagen till ära klättrade jag så upp på Agneberget för att besöka klocktornet och spana ut över den vårrusiga stan.

Klocktornet med Uddevalla kyrka till höger.
1751, året då det första klocktornet på platsen byggdes.
Det är katastrof att det får vara så skräpigt runt klocktornet.
Bäveån kantad av nakna träd.
Det viktiga i bilden är den bruna villan i högerkant.
Håljuteberget och husen på Fyrmästaregatan.
En del av Kungstorget.
Inte så välkända baksidor av hus på Kungsgatan.
 Och så några bonusbilder från Hasselbacken för att öka på vårkänslan lite ytterligare.

Vintergäck.
Vintergäck lite närmare.
Krokusar och tråkigt gräs.

23 mars 2011

Hotet mot Uddevalla centrum

Den som läste inlägget om det nya badhuset igår minns kanske att jag inte tyckte det var någon bra idé att lägga ett badhus i Badhusparken eftersom den riskerar att översvämmas då och då. Som av en slump presenterar Bohusläningen idag en utredning om hur Uddevalla centrum påverkas vid en vattennivåhöjning, och inte oväntat ligger Badhusparken risigt till. Uddevallabor vet detta, det är inte svårt att tänka sig.

I och för sig visar utredningen också att nuvarande placering av Walkesborgsbadet inte heller är säkert i deras värsta-fall-scenario, men det är inte heller Bohusläns museum, Kampenhof, Stadsbiblioteket, och... tja, stora delar av centrum.

Skyddsvallar längs Bäveån föreslås för att skydda Uddevalla från översvämningar. Två och en halv meter höga vallar då antar jag, eftersom det är så högt de tror vattnet kan komma. Två och en halv meter. Det är ju som en rejäl vägg. Man kan komma att få cykla och promenera på vallarna står det i artikeln. Ja tack, för det skulle nämligen vara det enda sättet att få se Bäveån och Byfjorden där bakom vägg-vallarna.

Nej, det måste finnas bättre lösningar. Mindre extrema lösningar. Den möjliga vattenhöjningen på två meter inkluderar tydligen klimatförändringarna som förväntas ske inom 100 år. Frågan är då vilken forskning detta om klimatförändringar som utredarna använt sig av? Det finns all anledning att dra öronen åt sig när det gäller sanningar och fakta om klimatet som presenteras i media. Jag hoppas våra politiker inte förstör vårt vackra centrum som ett resultat av manipulation och bristfälligt kritiskt tänkande.

Njut av utsikten medan den finns!